Читайте по-шведски

Nar vi kom fram och gick upp mot huset ryste hon till. Jag tryckte henne sa hart jag kunde i handen for att hon inte skulle vara sa ledsen.

Utom barnen och kvinnan fanns det en karl darinne denna

gangen. Han var grov och valdig i kroppen och ansiktet med de tjocka och liksom utatvikta, skrynkliga lapparna var fullt med stora arr och hade ett ratt och vilt uttryck, ogonen pa honom var tunga och blodsprangda och alldeles gulaktiga. Jag hade aldrig sett nagot som fyllt mig med en sadan skrack.

Ingen halsade. Kvinnan stallde sig vid spisen och stotte hart i branderna sa att gnistorna slog upp. Mannen som forst sneglade at oss ett slag vande sig sen ocksa undan.

Mor stannade innanfor dorren och borjade odmjukt be dem om nagonting - det gallde ju mig, kunde jag forsta, men annars forstod jag inte mycket av det, vad det val var hon mente. Om och om igen sade hon att det fanns ju ett medel, ifall det bara var sa att de ville.

Ingen svarade nagonting.

Hon sag sa arm och elandig ut dar hon stod att jag tyckte man inte kunde neka henne nagonting. Men de inte ens vande sig om. Det var som vi inte hade funnits darinne engang.

Bara mor talade hela tiden, mer och mer bevekande och bonfallande, med tonlos och fortvivlad rost. Det var forfarligt synd om henne, hon sa att jag var hennes enda barn och tararna kom i ogonen pa henne.

Till sist stod hon bara och grat - det liksom tjanade ingenting till.

Jag tyckte allting var sa hemskt att jag inte visste vad jag skulle ta mig till, jag gick bort till barnen som klamt in sig i ett horn. Vi tittade forskramda pa varandra. Till sist satte vi oss ihop pa banken dar utefter vaggen, for vi var sa utmattade att vi inte orkade sta langre.

En lang stund satt vi dar i den hemska tystnaden. Plotsligt horde jag mannens rost och ryckte till. Han stod och sag bort pa oss, men det var mig han mente.

- Ga med! sade han.

Darrande smog jag fram och nar han gick ut vagade jag inte annat an folja honom. Och mor kom forresten ocksa med. Kvinnan vande sig om darinne. Tvi! spottade hon efter henne.

Men mannen och jag gick ensamma nerat en val upptrampad gangstig som forde in i en liten bjorkhage bredvid huset. Det var konstigt att ga med honom och jag holl mig lite ifran hela tiden. Men vi blev.ju likval mer bekanta med varandra av att ga sa. Dar var en kalla mitt inne i dungen - val deras brunn, for det fanns ett oskar dar. Han lade sig ner pa kna vid kanten och tog handen full av det klara vattnet. - Drick! sade han.

Det var inte svart att se att han inget ont ville mig med

det. Jag gjorde garna som han sa och var inte alls radd. Man kunde tro att han skulle synas allra mest skrammande sa nara inpa, men sa var det inte utan han verkade mildare och mer lik vanliga manskor20 i stallet. Han lag och sag pa mig med den tunga blodsprangda blicken och jag minns att jag tankte att han var visst inte lycklig han heller. Tre ganger lat han mig gora det.

- Nu ar det havt,21 sade han, sen du druckit ur hand pa mig. Nu behover du inte frukta mer. Och han strok mig lite over huvet.

Det var som om ett under hade skett!

Han steg upp och vi vande tillbaka igen. Solen sken och faglarna kvittrade i bjorkarna, det luktade av lov och naver, och daruppe stod mor och ogonen lyste pa henne av gladje nar hon sag oss komma dar hand i hand. Hon slot mig i sin famn och kysste mig.

- Gud signe er,22 sade hon till bodeln, men han vande

sig bara undan.

Vi gick lyckliga hem.

ANMARKNINGAR

Par Lagerkvist skrev sin allegoriska berattelse "Bodeln" ar 1933 nar fascisterna kom till makten i Tyskland. I bodelns gestalt fordomer forfattaren despotiska och onda krafter.

Avsnittet har ar skrivet pa ett realistiskt satt och aterspeglar de enkla manniskornas liv och forestallningar i medeltids-Sverige. Styrkan av moderskarlek och forhoppning stalls mot det onda. Bodeln sjalv vacker inte bara ackel utan ocksa medlidande. Bodelns gestalt forkroppsligar i detta avsnitt annu inte helt despotiska och onda krafter.

1 Vi bodde pa en liten gard som far hade och stod oss gott - Мы жили в отцовской усадьбе, хозяйствовал он неплохо

2 Gud give deras sjalar frid. - Успокой, господи, их души. Give-форма сослагательного I от глагола att giva.

3 Ja, hur det nu kom sig - Да, как оно там вышло

4 dar jag inte kande igen mig mer - где все мне было незнакомо

5 Jag for efter dem och tankte, jag ska nog ha fatt i er! - Я помчался за ними с мыслью: "Я все равно вас поймаю!"

6 och jag lade ivag - и я не сбавлял ходу

7 genomsvetta (pa3e.)=genomsvettiga - вспотевшие

8 De tyckte vi hellre skulle hallas dar vi brukade. - Они считали, что нам лучше находиться там, где мы всегда играли.

9 men det var nagot ont vid henne - но в ней чудилось что-то недоброе

10 Hartestarna hangde nerat kinden och den stora blodlosa munnen hade nagot hanfullt och lett over sig. - Волосы прядями свисали ей на щеки, а рот был большой, бескровный, с какой-то презрительной, злой усмешкой.

11 att jag var Kristoffers i Vala - что я (сын) Кристоффера из Волы

12 talte (разг.) = talade - зд. заговаривала